elinthegreat

Tisdag. Grått. Kallt. Fuktigt. Trist. En mindre rolig dag. Om vi kunde få lite vitt på marken skulle det vara väldigt uppiggande. Nu ska jag gå och lösa in en gammal vinstlott. Vinden kanske vänder framåt kvällen i alla fall.

Loggade just in på internetbanken och betalade hyran och fixade allt. Utgifter borde vara avklarade för Mars månad. Jag känner mig så sliten som jag inte gjort på länge. Annorlunda schema, jobba mycket i sträck och sedan en dag ledigt, det håller inte för mig. Jobba varje kväll i veckor osv. Jag klagar inte, utan säger bara att det är slitsamt. Idag är jag ledig men känner inte för att göra något. Lusten är borta för tillfället och jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka den. Ett litet break kanske vore något. Ut till kusten igen? Det var så otroligt mysigt. Jag föreställer mig att varmt och hemtrevligt hus, regnet vräker ner utanför, sitter med en kopp kaffe vid en öppen spis och bara filosoferar och läser. Ger hjärnan en paus och att inte behöva stressa eller oroa sig för något. Att bara lämna alla bekymmer för en dag eller två, återfå krafterna och komma tillbaka.

Nu börjar tankarna springa iväg här. För riktig semester har jag inte ens bokat ännu, men det var tänkt att det skulle bli i mitten av Maj någon gång. Men det här är mer bråttom än så. Ska jag fortsätta leva så här med allt drama och jäkt är jag gråhårig innan fyllda 22 år, det är säkert.

Rosehill Cottage

Fantastiskt!

Det går inte att beskriva med ord hur stolt jag är över mig själv och mina tjejer uppe på övervåningen. Som jag sade tidigare så är min manager på semester och han var så orolig över att jag inte skulle klara av arbetet själv. Idag, Fredag, vi nådde vårat mål med hästlängder och gjorde bättre än GANT Womenswear på Regent Street någonsin har gjort sedan det öppnade förra året. Under år 2011 har vi gjort ungefär 15% av alla intäkter, medans vi den här veckan ökade till cirka 25% och igår och idag har vi gjort 50% av hela butikens försäljning. Idag dubblade vi oss jämfört med igår och igår var en bra dag. Ojojo, det här är stort för mig. Jag har fått mycket uppskattning och beröm vilket glädjer mig. Nu ska jag hålla det här uppe och fortsätta att pusha mina tjejer. Jag kanske borde driva mitt eget inom en snar framtid, med stor framgång...

Film och pizza i sängen nu efter mycket drama efter jobbet. Orkar, men vill inte mera. Vill bara känna lyckan rusa längs medd ryggraden. Snälla, låt mig. Det är välförtjänt. Streta inte emot.

Sunshine in London

My best team of GANT

Löning idag. Välbehövligt för många verkar det som. Finns inte mycket mer att säga än att den 3:e Mars har Harrods en dag då dom firar att varuhuset tog in en Miljon £ i intäkter på en dag, vilket är mer än vad något annat varuhus någonsin gjort. Det firas genom att all personal för 50% rabatt på i princip all, förutom teknologi och en del topdesigners så som Chanel, Prata, Gucci osv. Mulberry lockar ganska starkt dock, vilket inte var planerat men jag får väl se. Det här är lite som en engångs grej, sådana här erbjudanden kommer inte varje vecka.

Nu ska jag iväg och kolla saldot på kontot och sedan hoppa på bussen till jobbet.

Thermosmugg kan vara den bästa gåvan.

Bea's of Bloomsbury.

Varje dag till och från jobbet i nästan ett års tid har jag passerat ett cafe som ser så fantastiskt ut inifrån bussen. Genom fönstren skymtar cup cakes i ställningar och på kakfat i mängder av olika färger och med dekorationer. När solen skiner står ett litet runt bord i smide ute med två matchande stolar; och ibland sitter par där och dricker te ur en fin mysig kanna. 

För någon vecka sedan var jag ledig en Lördag och ville så gärna gå förbi där på en fika, men jag var för sen och disken var urplockad och det höll på att stänga. Så jag sa det att det får bli en annan gång. Igår googlade jag bara bästa cafer i London och det kom upp direkt på första plats bland recensioner. Där ser man. Jag har nog ett riktigt öga för det där med fik och godsaker, utan tvivel. Det finns mycket mer att berätta om det här men just nu finns ingen tid till det. Jag måste utforska lite närmre själv först. Fortsättning följer, jag lovar.

Bea's of Bloomsbury

Fredag imorgon. Kan inte bärga mig. För mig är det inte helg. Jobb 7 dagar i rad nu, ledighet hör inte hemma här. Jobbet gick bra och vi gjorde bra ifrån oss. Det här är en stor utmaning för mig, kanske den störstsa. Att driva en våning på egen hand i den största GANT-butiken i världen. Jag har min egen personal och det är mitt ansvar att vi når våra mål, får saker och ting gjorde och har roligt tillsammans. Inte alltför enkelt emellanåt. Men jag har roligt och stormtrivs.

Nu är sängen nybäddad i väntan på att få sällskap. Nattlinnet nytvättat och luktar sköljmedel. Det här är en fantastisk känsla. Men ändå är inte kvällen komplett... typiskt. Sovdags innan en lång dag imogon igen.

Sovdags

Moorning. Äntligen har jag sovit lite längre än 4 timmar den här veckan. Dock vaknade jag mitt i natten och frös så jag fick ta på mig ett par joggingbyxor och kura ihop mig extra mycket. Tack och lov är det bara en natt till tills min värmare kommer tillbaka, så jag får fösöka stå ut. Just nu är det morgonkaffe i sängen och nya uniformen på. Ivan min floor manager åker på semester idag i 10 dagar, så nu är det jag som bestämmer fram över. Ojoj, det här kommer dom få ångra i slutet av nästa vecka.

Michael Bastian är ute på golvet och idag har jag tänkt gå igenom hela kollektionen och prata lite om men med mina kollegor, så att vi alla förstår vad den handlar om och hans tanka bakom det hela. Det finns några riktigt läckra bitar där i. Jag ska se till att dom här 10 dagarna blir dom bästa i GANT Womenswear on Regent St historia.

Pengar i kassan, pengar i kassan tjejer. Nu kör vi stenhårt!

Duschad, lockigt hår och bara sminket kvar att göra. Skorna är framletade ur gammalt skryffe. I det här Londonvädret behövs lite uppklädnad. Jag har varit alldeles för slapp på sistone. Ska man bo i rusk och regn kan jag väl i alla all klä mig ordentligt. Helsvart med grå klackar.

Måste skynda nu, lilla Italien väntar ikväll. Minns inte när jag blev bjuden på middag sist, på riktigt lixom. Spännanade. Så spännande.

Mi amore.

Det blev en alltför sen kväll och tidig morgon. Hade model store imorse, så jag började jobba kl. 06.30. Klockan ringde efter 05.00 och allt var förberett; kaffebryggaren laddad så jag tryckte bara på knappen, skjortan struken, håret plattat och bara att sätta upp och strama åt hästsvansen lite extra för att vakna till. Vid öppningstid hade jag kommit igång på riktigt och började prata lite, men inte mycket.

Och det är något med mig när jag sover riktigt dåligt och sedan kliver upp före gryningen. Magen sväller upp och jag blir illamående och aldrig hungrig. Möjligen så beror det lite på att jag är ensam här hemma nu också och vill inte vara det längre. Två nätten brukar fungera okej, sedan ligger jag sömnlös i princip

Hur som helst så lanserade vi nya kollektionen med Michael Bastian idag efter att ha fått reda på att GANT i Knightbridge redan gjorde det igår tydligen utan att säga ett ord. Så hela eftermiddagen höll jag på med v-m, och den är bra måste jag säga. Det är mycket som är svårburet, men på ett roligt sätt. Förhoppningsvis blir det en succee.

Såhär en tisdagskväll, ensam i en källarvåning till lägenhet utan något som helst dagsljus eller kvällsmörker utifrån är det lätt hänt att stämningen blir dyster. Eftersom planerna för ikväll blev ändrade så sysselsätter jag mig med att göra en "att göra- lista" med allt jag vill se och hinna med nu när jag är här igen. Så nu ska jag sätta igång på riktigt efter att ha gjort en del research. Smörja in mig en omgång med brun-utan-sol, (eftersom solarium i det här landet inte är ett alternativ för min plånbok), värma soppa, starta en bra film och skriva en riktig lista som jag börjar pricka av så snart som möjligt.

As you all are aware of, I have moved back to London, UK, to continue my fabulous life here. I am back in Angel, just across the street from where I use to live before all the move-around-saving-money drama I caused. So now here I am, back working in the GANT Flagship Store on Regent Street, drinking my take away coffee and eating my Pret a Manger croassants.

Förr eller senare brister det. Att bara gå och vänta på bristpunkten må vara värre an att bara "få det överstökat". Men det gör så ont. När man verkligen trodde på det alldeles nyss, för ett ögonblick sedan. Där fanns allt. En hel framtid. Så plötsligt går det över gränsen bara. Att avsluta utan ett avslut. Att bara lägga på locket utan att veta vad som dör där innuti. Det är modigt gjort. Det må jag säga. Nyss hade jag allt. Nu har jag ingenting. Börja om från noll igen. Men det har man väl gjort förut, eller...
Rädsla, skräck, snabba hårda hjärtslag. Stress och tårar. Det är över nu. Äntligen. Nej, det är fel för det var inte menat så här. Trodde jag. Hoppades jag. Antar att ibland gället det bara att komma till insikt vad som egentligen är bra. Det kanske inte är rätt. Men det bär inte längre.

Att ha telefonsamtal som bara läggs på utan ett avslut. Då kan allt lika gärnas läggas på utan ett avslut. För mig är det ingen skillnad. Jag har gjort många misstag. Många många. Alldeles för många. Jag ångrar mig ofta för att jag inte vet vad jag vill. Det ända sättet är att testa om, annars kan jag inte veta. Nu får jag inte testa mera. Bara ta konsekvenserna för mina tidigare val.
Att vara olycklig är tydligen onödigt. Ett begrepp jag inte tidigare visste fanns. Men tydligen så kan man säga så. Som att det bara är vissa speciella människor som får vara olyckliga. Bara dom som har "lagliga" skäl till att vara olyckliga har rätten till den känslan. Se vad fel man kan ha ibland. Och man ska väl lära sig något nytt varje dag.

Jag har allt. Tydligen. Inte utifrån mig själv, eftersom jag anser mig olycklig. Men det finns andra människor som tror sig veta bättre. Att jag ska vara positiv och glad. Som alla andra(?!)
Det här är den jag är. Tyvärr kanske.